Ulla Gudmundson

2022 utgav Ulla Gudmundson (född 1949) boken ”NATO – en allians i tiden”. Det är en utmärkt översikt som behandlar Natos historia, samtid och framtid.

Gudmundson avlade en fil. kand.-examen i statskunskap och engelska vid Uppsala universitet 1972 och en socionomexamen vid Socialhögskolan i Stockholm 1976. Till UD kom hon som departementssekreterare 1983. Hon tjänstgjorde i Bangkok 1984-1987 och vid EG-delegationen i Bryssel 1987-1990. Hon var kansliråd och europakorrespondent vid UD 1993-1995 och minister vid ambassaden i Bryssel 1995-1999. Åren 2000-2001 var hon generalsekreterare för Centralförbundet Folk och Försvar. Hon tjänstgjorde som chef för Analysfunktionen på UD 2004-2007. Ambassadör vid Heliga stolen och i Valletta var hon 2008-2013. Sedan dess verkar hon som föreläsare och skribent. Hon har skrivit kritik och essäer i bl.a. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Axess och Vi läser. Dessutom medverkar hon regelbundet i radioprogrammen Obs och Tankar för dagen.

I boken finns en nyttig lektion om Europas historia sedan andra världskriget. Bland de viktigare händelserna kan nämnas Pragkuppen i februari 1948, Berlinblockaden juni 1948 – maj 1949, Natos bildande 4 april 1949, Västtysklands tillkomst 23 maj 1949 och DDR:s 7 oktober 1949, Västtysklands inträde i Nato 6 maj 1955 och bildandet av Warszawapakten den 14 maj samma år.

1989-1991 inträdde stora förändringar i Europa: Berlinmurens fall den 9 november 1989, Tysklands återförening den 3 oktober 1990, Warszawapaktens upplösning den 1 juli 1991 samt Sovjetunionens upplösning den 31 december 1991.

Det första kalla kriget pågick från 1948 till slutet av 1960-talet. Det andra från slutet av 1970-talet till 1989-1991. (1970-talet var ett decennium av relativ avspänning).

Kalla kriget präglades av kapprustning, särskilt kärnvapenkapprustning. Den amerikanska kärnvapenstrategin var ”massiv vedergällning” (från december 1954), sedan under John F. Kennedys tid som president ”flexible response” och under Robert McNamaras tid som försvarsminister ”mutual assured destruction”. Avvägningen mellan kärnvapen och konventionella vapen diskuterades. USA skulle främst försvara Europa i luften och européerna på marken. Amerikansk närvaro på marken har dock setts som viktig för trovärdigheten i det amerikanska försvarsåtagandet. Antalet amerikanska soldater i Europa har växlat. Mot slutet av 1950-talet var man uppe i över 400.000 man. Under avspänningsperioden på 1970-talet sjönk antalet till ungefär 265.000 man. Under det andra kalla kriget steg det till över 340.000. Efter det kalla kriget minskade antalet gradvis till c:a 40.000 man, men efter Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 har närvaron åter snabbt trappats upp.

Mycket av debatten (från 1950 och framåt) gällde bördefördelningen mellan USA och Europa. Fokus låg även på utvidgningen av medlemskretsen. Ursprungliga medlemmar var Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Storbritannien och USA. 1952 tillkom Grekland och Turkiet, 1955 Västtyskland (sedan den 3 oktober 1990 Tyskland med DDR:s tidigare område), 1982 Spanien, 1999 Polen, Tjeckien, Ungern, 2004 Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, 2009 Albanien och Kroatien, 2017 Montenegro, 2020 Nordmakedonien, 2023 Finland, 2024 Sverige.

Bland kapitlen i Ulla Gudmundsons bok kan nämnas ”Balkanchocken”, ”Dialog och partnerskap” (NACC, PFP, EAPR), ”Ryssland – hot, partner, bromskloss, hot”, ”2000-talet, nuet, framtiden”. Som bilagor finns på engelska Natofördraget från 1949, som aldrig har behövt ändras, samt NATO 2022 Strategic Concept.