EU hotar miljön

“Sverige behåller miljökraven” förkunnar UDs broschyr om EU-avtalet. Av texten framgår dock att Sverige bara har fått en fyraårig övergångsperiod för sina hårdare miljöregler.

Det påstås vidare att om EU inte når upp till svenska miljönormer under de fyra åren kommer Sverige att behålla sina regler med hänvisning till den s k miljögarantin. Men EU-domstolen har nyligen underkänt Tysklands förbud mot import av varor som behandlats med det miljöfarliga ämnet pentaklorfenol (PCP). Handelsfriheten ansågs viktigare än miljögarantin.

Man kan därför fråga sig vad Sverige egentligen har uppnått på miljöområdet. Bara fyra års respit?

Naturskyddsföreningen har påpekat att regeringen, i samförstånd med den socialdemokratiska oppositionen, redan har genomfört en rad försämringar av vår inhemska miljöpolitik under förevändning att det är en anpassning till EG/EU. Ett svenskt inlemmande i EU skulle sannolikt försämra möjligheterna att åstadkomma en hållbar utveckling. “Miljökonsekvenserna kan förväntas bli övervägande negativa” skriver Naturskyddsföreningens ordförande.

Bara under de fyra första åren av ett medlemskap skulle Sverige få behålla sin nationella lagstiftning vad gäller asbest, kvicksilver och klorerade lösningsmedel samt ozonnedbrytande ämnen (freoner m m). Förbudet mot PCB/PCT skulle upprätthållas tills vidare. Samma fyraårsgräns gäller för våra strängare regler beträffande kadmium, pentaklorfenol (PCP) och arsenik.

Ett vanligt argument från ja-sidan är att miljöfrågorna är internationella och därför måste lösas i samarbete. Det är riktigt att miljöförstöringen går över nationsgränserna. Men det talar snarare för ett globalt än ett snävt EU-perspektiv.

Andra svenska “förhandlingsframgångar” är att lättmjölken blir kvar – i tre år, att förbudet mot antibiotika i foder bibehålls – i fyra år, samt att förbudet mot kadavermjöl gäller – i tre år.

Skyddet mot salmonella minskar. Det sägs visserligen i UD-broschyren att Sverige i förhandlingarna fick igenom kravet att livsmedel, levande djur och foder, som förs in i Sverige, skall vara fria från salmonella. Men hur kontrollen skall kunna bli effektiv, när gränskontrollen avskaffas, är en gåta. De stickprovskontroller som man talar om kan knappast förhindra att salmonella sprids till Sverige.

Totalt sett innebär således det svenska avtalet med EU en försämring av miljöskyddet och av livsmedelskontrollen. Det finns många skäl att rösta nej i folkomröstningen den 13 november: hoten mot demokratin, neutraliteten, sysselsättningen och ekonomin (både statens och vår privata). Miljön är också ett nej-argument.

(Debattartikeln var införd i Dagens Industri den 17 augusti 1994).