EU hot mot demokratin i Sverige

Att EU inte är demokratiskt är alla medvetna om. Även inom EU talar man om “det demokratiska underskottet” som ett problem. För svensk del skulle ett EU-medlemskap innebära många inskränkningar i vårt demokratiska system.

I en demokrati är det parlamentet som har den lagstiftande makten. Regeringen föreslår nya lagar och verkställer beslut som fattats av parlamentet. Vår grundlag säger att “all makt i Sverige utgår från folket”.

Men i EU fattas inte de viktigaste besluten av EU-parlamentet, och det är inte regeringarna utan byråkraterna i kommissionen som föreslår lagar och förordningar. Ministerrådet är det lagstiftande organet. Parlamentet är i första hand ett rådgivande organ. Det skall också godkänna EU:s budget och nya medlemsländer. En viss medbeslutanderätt har det i fråga om regler för den inre marknaden. EU inskränker också den kommunala och regionala självstyrelsen.

Alla regler om den inre marknaden antas med kvalificerad majoritet. Det betyder att några länder kan bli överröstade. Varje land har ett visst antal röster, i stort sett i relation till folkmängden. Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien har tio röster var, Spanien åtta, Belgien, Grekland, Nederländerna och Portugal fem, Danmark och Irland tre samt Luxemburg två. För ett rådsbeslut krävs minst 54 röster från minst åtta medlemmar.

Det odemokratiska i att ministrarna lagstiftar understryks ytterligare av att detta sker utan offentlig insyn. Mötena är hemliga, och sekretessen upprätthålls nästan undantagslöst. Kontrasten är stor när man jämför med nationell lagstiftning. I demokratiska stater sker ju lagstiftning i offentlighetens ljus.

Inom EU har man försökt uppnå större öppenhet. Resultaten är dock minimala. Vissa möten med ministerrådet har öppnats för TV under inledningsanförandena. Men den verkliga diskussionen sker sedan bakom stängda dörrar. Danmark och Nederländerna har försökt öka öppenheten. Deras förslag röstades dock ner vid EU:s utrikesministermöte den 18 juli.

För svensk del kan offentlighetsprincipen och meddelarskyddet råka i fara vid ett EU-medlemskap. Vi har haft en intensiv pressdebatt om detta. I samband med EU-förhandlingarna avgav Sverige en ensidig förklaring om offentlighetsprincipen.

Där sägs endast att offentlighetsprincipen, och då särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir grundläggande principer och element i Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv.

I sin svarsförklaring säger de nuvarande medlemsstaterna kort att “de förutsätter att Sverige som medlem i Europeiska Unionen kommer att fullt ut följa gemenskapsrätten i detta avseende”. Sverige har således inte fått något särskilt skydd för offentlighetsprincipen och meddelarskyddet.

Ett annat exempel på bristande demokrati inom EG/EU är förfarandet i samband med antagandet av Maastrichtfördraget. Det innebar en övergång från en ekonomisk gemenskap till en politisk union. Ändå fick folket i många EG-länder inte tillfälle att ta ställning för eller emot Maastricht. I Frankrike resulterade folkomröstningen i ett knappt ja. I Danmark blev det en nej-majoritet, vilket föranledde ännu en folkomröstning.

Folkets vilja respekteras endast om den överensstämmer med maktelitens.

En liknande situation kan uppstå för Tyskland, när den ekonomiska och monetära unionen (EMU) skall träda i kraft senast den 1 januari 1999. På tysk sida vill man fatta ett beslut i förbundsdagen innan man överger DM och övergår till gemenskapsvalutan ecu. Federalisterna inom EU säger att det är OK, förutsatt att förbundsdagen röstar ja och inte nej.

Det finns många andra exempel på bristande demokrati inom EU. Byråkraternas inflytande på politiken är alltför stort. I kommissionen arbetar omkring 17 000 tjänstemän. Härtill kommer tusentals lobbyister, som alla försöker främja sina uppdragsgivares intressen. Svenska företag, organisationer och kommuner har redan gett sig in i denna tvivelaktiga verksamhet.

Demokratifrågan berör i högsta grad Sveriges riksdag. En stor del av beslutanderätten skulle med ett EU-medlemskap flyttas från Stockholm till Bryssel. I stället för demokratiskt fattade riksdagsbeslut skulle vi få i hemlighet fattade ministerrådsbeslut.

EU-frågan måste därför upp i riksdagsvalet. Att s, m, c, fp och kds alla är positiva till ett svenskt EU-medlemskap framstår som en demokratisk skandal. Endast m och fp har ju fler sympatisörer som är för än emot EU.

Eftersom partierna sviker sina väljare har den tvärpolitiska listan EU-MOTSTÅNDARNA tillkommit. Där samarbetar företrädare för s, m, c och fp. Alla är vi emot Maastrichtfördraget och därmed emot ett svenskt EU-medlemskap. I övriga frågor följer vi våra respektive partier.

Det är viktigt att den riksdag som tillträder i höst även har övertygade EU-motståndare som ledamöter. Annars blir ja-sidans dominans inför folkomröstningen alldeles för stor. Man har ju statens och näringslivets miljoner till förfogande, liksom de flesta tidningarnas stöd. Men i riksdagsvalet och i folkomröstningen har de röstberättigade sin chans.

(Debattartikeln var införd i Göteborgs-Posten den 26 augusti 1994).