Fel gå in i EMU utan folkets stöd

Det vanligaste och starkaste argumentet mot den ekonomiska och monetära unionen är att arbetslösheten skulle öka. Det vore en katastrof med tanke på att det redan finns 18 miljoner arbetslösa inom EU. I Sverige har vi kommit upp i över 13 procents arbetslöshet.

EU har under många år fört en felaktig ekonomisk politik och därmed skapat allt värre problem. Man har prisstabilitet som huvudmål. Det leder till att arbetslösheten ökar och tillväxten sjunker. Den ensidiga inflationsbekämpningen har skapat permanent massarbetslöshet.

Det allvarliga är att EU-staterna ömsesidigt förvärrar för varandra. Man stryper ekonomin för att försöka uppfylla EMU-kraven. Därför minskar efterfrågan på varor och tjänster överallt.

Om EMU införs, måste även skatterna och finanspolitiken harmoniseras. Annars kommer unionen inte att fungera. Det betyder för svensk del att vissa skattesatser måste sänkas. Det låter kanske bra, men följden blir lägre skatteintäkter, vilket kommer att leda till ytterligare nedskärningar. Det sociala skyddsnätet kommer att bli ännu svagare.

Det har påpekats att EMU och särskilt den europeiska centralbanken (ECB) har odemokratiska drag. Besluten kommer att fattas av ECB-rådet, som består av bankens direktion samt cheferna för de nationella centralbankerna. Direktionens sex ledamöter skall ha en mandatperiod på åtta år.

Varken ECB eller en nationell centralbank eller medlemmarna av deras beslutande organ får ta emot instruktioner från något håll. Det betyder att medlemsstaternas regeringar inte får något inflytande på sina länders centralbanker. Politikerna har abdikerat.

Inte heller kan något politiskt ansvar utkrävas för penning- och valutapolitiken. Mot de beslut som fattas i Frankfurt av den europeiska centralbanken är alla rättslösa: regeringar, organisationer, företag och medborgare.

Inför folkomröstningen om EU fick vi till leda höra att vi måste var med för att kunna påverka. Hur gick det sedan? Hur ofta har Sverige påverkat EU? Det är tvärtom så att EU i stort och smått har påverkat oss. Mängder av beslut fattas inte längre här utan i Bryssel.

När det gäller EMU återkommer argumentet att vi måste vara med för att få inflytande. Men nu är argumentet ännu falskare. Ingen får ju påverka ECB:s penning- och valutapolitik. Vi skulle inte ens få instruera vår egen riksbankschef, när han deltar i ECB-rådets sammanträden i Frankfurt.

EMU har kallats ett skrivbordsprojekt och ett högriskprojekt. Det delar också upp EU-staterna i ett A- och ett B-lag. Ett litet A-lag ger kanske en stabil euro. Men ju fler länder som släpps in, desto osäkrare blir den gemensamma valutan. Risken för spekulation och kanske kollaps ökar.

EMU-planerna saknar folkligt stöd. Det visar många opinionsundersökningar i olika EU-stater. Det vore riskabelt att införa EMU utan att låta väljarna ta ställning i folkomröstningar. Det är nödvändigt att ett beslut i en så avgörande fråga föregås av en omfattande debatt och att väljarna själva får avgöra.

Att de EMU-frälsta politikerna inte vill ha någon folkomröstning visar hur sjuk hela saken är. De fruktar ett nej och vill därför strunta i folkopinionen. Politikerna har lurat oss en gång – inför folkomröstningen om EU-medlemskap. De bör inte få chansen att lura oss en gång till.

(Debattartikeln var införd i Södermanlands Nyheter den 13 maj 1997).