Hela strukturen måste ses över

Det råder en orimlig obalans i fördelningen av UD-personalen. Enligt den senaste tjänsteförteckningen arbetar ungefär 800 personer hemma på UD och 600 på utlandsmyndigheterna. Även om man utomlands får lägga till de lokalanställda är proportionen uppseendeväckande.

Ännu värre blir det när man konstaterar att nästan 300 personer återfinns på den administrativa avdelningen, medan till exempel den politiska avdelningen får nöja sig med cirka 90. Det är 37,5 procent av de anställda i Stockholm som sysslar med administration.

UD:s krispaket kan befaras leda till ytterligare nerdragningar utomlands, om man inte inser att hela strukturen behöver ses över. Det är naturligtvis billigare att låta en stor del av personalen tjänstgöra i Stockholm än att använda den i utlandet. Men en utrikesförvaltning behöver en stark utrikesrepresentation.

De mål som uppställs för säkerhetspolitiken, utrikespolitiken, handelspolitiken, biståndspolitiken etc. kan inte uppfyllas genom att nästan 60 procent av hela personalstyrkan hemmastationeras. Motgången i valet till FN:s säkerhetsråd kan bland annat tolkas som att det finns en värld utanför Europa, som man inte ostraffat kan försumma.

Utgångspunkten för en omorganisation bör vara Sveriges verkliga intressen – geografiskt, historiskt, politiskt, ekonomiskt, kulturellt etc. Det finns för många ambassader i Afrika, av vilka en del bara har biståndsfunktioner. Systemet med Stockholmsbaserade ambassadörer är billigt men egendomligt. Bättre vore säkerligen sidoackrediteringar från förstärkta regionambassader. Genom det nuvarande systemet talar vi om för ett stort antal länder att vi finner dem ointressanta.

Om UD på grund av budgetläget tvingas skära ner ytterligare utomlands blir möjligheterna att bevaka andra länder och att främja svenska intressen allvarligt försämrade. Penningskäl kan möjligen motivera en liten omfördelning mellan anslagen för internationellt utvecklingsbistånd och för UD självt. I budgeten för 1992/93 är biståndsanslaget 13.606 miljoner och UD:s förvaltningsanslag 1.547 miljoner. En överflyttning av 200 à 250 miljoner i nästa års budget skulle knappast märkas, särskilt som det finns reservationer med oanvända biståndsmedel.

En större del av UD:s personal måste tjänstgöra utomlands. Både myndighets- och personalstrukturen behöver ändras. Det är viktigt att krisen används för att stärka UD:s möjligheter för framtiden.

(Artikeln var införd i UD-KURIREN nr 6/92).