Internationellt känd blev Rolf Ekéus som ordförande 1991-1997 i FN:s säkerhetsråds kommission för att avväpna Irak: UNSCOM (United Nations Special Commission). Dessförinnan hade han arbetat mycket med nedrustningsfrågor, bl.a. som chef för den svenska nedrustningsdelegationen i Genève 1983-1988 och som chef för den svenska ESK-delegationen i Wien från 1989. Ekéus var svensk ambassadör i Washington 1997-2000.
Han föddes i Kristinehamn 1935 och tog en jur. kand. i Stockholm 1959. Efter tingstjänstgöring 1959-1962 antogs han hösten 1962 som attaché på UD. Hans första poster var i Bonn (1963-1965) och i Nairobi (1965-1967). Efter ett antal år i Stockholm, bl.a. som utrikesministerns sekreterare 1970-1974, tjänstgjorde han på FN-delegationen i New York 1974-1978. Sedan blev han ambassadråd i Haag.
Rolf Ekéus utgav 2018 boken ”Mellan två krig; Saddams fall och IS födelse”. Det är en utförlig och ofta spännande redogörelse för arbetet med att eliminera Iraks massförstörelsevapen. UNSCOM upprättades direkt av säkerhetsrådet och stod fritt från det övriga FN. Rapporteringen skedde också direkt till säkerhetsrådet.
Ekéus rekryterade experter för de olika verksamheterna: avveckling av Iraks biologiska och kemiska vapen samt av kärnvapenbärande missiler. Två fältkontor upprättades, ett i Bagdad och det andra i Bahrein. Ekéus hade ett kontor i FN-skrapan i New York, på 30:e och 31:a våningen. Till hjälp för sökandet efter massförstörelsevapen hade man tillgång till ett amerikanskt spaningsplan, U-2, med bas i Saudiarabien och fem chilenska helikoptrar, som hade utformats och tränats för att operera i den nordchilenska ökenmiljön. Dessutom hade man två tunga transportflygplan, L-100 Hercules. I Irak använde man 40 Nissan Patrol för marktransporter och inspektionsverksamhet.
Enligt säkerhetsrådets eldupphörresolution 687 skulle Irak lämna en ”full, final and complete declaration” om sitt innehav av massförstörelsevapen. I stället motarbetade Irak kommissionens verksamhet. Gång på gång blockerade man inspektörernas arbete. Säkerhetsrådet riktade flera uppmaningar till Irak att samarbeta, t.ex. i resolution 707.
Kommissionen lyckades ändå successivt kartlägga Iraks program när det gällde kemiska och biologiska vapen. UNSCOM:s experter upptäckte ett program för produktion av biopesticider, särskilt anthrax (mjältbrand) och botulinum. Irak hade även i hemlighet försökt utveckla ebolavirus för vapenändamål. Det framkom vidare att Irak i binär form producerat stora mängder av nervgasen VX. Så länge de två kemikalierna som ingick i gasen hölls isär kunde dock ingen skadlig operativ effekt uppstå.
På 1980-talet hade Irak upphandlat 819 Scudmissiler från Sovjetunionen. För att avräkna dessa måste man först ta reda på hur många missiler som hade använts av Irak i kriget mot Iran och sedan mot Israel och Saudiarabien i Kuwaitkriget. Inspektörerna måste också räkna de missiler som Irak överlämnat och redovisat till UNSCOM och som förstörts under inspektörernas kontroll. Till detta kom ett antal missiler som Irak hade förstört i hemlighet sommaren 1991. Det lyckades för kommissionen att upprätta en nästan fullständig lista över alla de 819 Scudmissilerna.
UNSCOM kunde även fastställa att Irak hade ett komplett program ägnat att utveckla kärnvapen av implosionstyp.
Genom sin obstruktion och sitt vilseledande motarbetade Irak möjligheten att få oljeembargot upphävt. Härför krävdes nämligen att man kunde konstatera att säkerhetsrådets resolutioner 687 och 715 hade implementerats. 1995 tilläts dock Irak genom resolution 986 (oil-for-food, olja-mot-mat) att exportera en bestämd mängd olja för att finansiera import av livsmedel och medicin. På det sättet fick det hårt drabbade irakiska folket en viss lättnad. Irak manipulerade dock på olika sätt oljeexport och upphandling. Detta ledde till en rad bedrägerier och mutor som också involverade FN-anställda.
Rolf Ekéus porträtterar en hel del av förgrundspersonerna. På irakisk sida gäller det framför allt Tariq Aziz, som han hade många överläggningar med. Denne var biträdande premiärminister.
Med utgången av juni månad 1997 lämnade Ekéus sitt uppdrag hos UNSCOM för att bli svensk ambassadör i Washington. Till hans efterträdare utsågs den australiensiske FN-ambassadören Richard Butler. Motsättningarna mellan denne och Irak blev stora. 1999 upplöstes UNSCOM. I stället kom UNMOVIC (United Nations Monitoring, Verification and Inspection Commission) med Hans Blix som chef. 2003 gick USA och Storbritannien till anfall mot Irak och störtade Saddam Hussein. För att rättfärdiga anfallet påstods att Irak hade massförstörelsevapen. Inga sådana påträffades dock. (Jag skrev en artikel om ”Irakkriget och folkrätten” i Juridisk Tidskrift vid Stockholms Universitet 2004-2005).
2001-2007 var Rolf Ekéus Högkommissarie för nationella minoriteter inom ramen för OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). 2002-2010 var han ordförande i styrelsen för SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute).