Ett gränsfall i en översikt om svenska diplomatminnen utgör Kaj Falkman (1934-2018). Han publicerade inga memoarer, men några av hans böcker har anknytning till arbetet som diplomat.
Det gäller t. ex. hans första bok ”Kurirsäcken; Handboja och färdbiljett” (1972) och den sista ”Ekot från Vietnam; En diplomats minnen från kriget och återbesök fyrtio år senare” (2014).
Kaj Falkman föddes i Köpenhamn och var son till generalkonsul Patrik Falkman. Efter en jur. kand.-examen 1959 antogs han samma år som attaché i UD. Hans första utlandsposter var i Tokyo och London. Sommaren 1971 tjänstgjorde han som chargé d’affaires i Hanoi. 1974 kom han till Lissabon och 1976 som ambassadör till Luanda (Angola). 1980 återkom han – som minister – till Tokyo och blev kvar till 1984. 1986-1987 var han fellow vid Center for International Affairs vid Harvard University. Han var generalkonsul i Istanbul 1990-1995 och svensk rådgivare i Cypernfrågan 1996-2001.
I boken ”Ekot från Vietnam” redovisar Falkman vissa erfarenheter från sin tid på Pol I på UD 1968-1973 då han var handläggare av Vietnamfrågan. Pol I ansvarade i huvudsak för Norden och Östeuropa. (Själv arbetade jag från 1967 på Pol II med ansvar för Afrika, Asien och Oceanien. Rapporterna från beskickningen i Saigon hamnade på mitt bord. Jag skrev åtskilliga promemorior om Vietnamfrågan och sammanställde översiktliga framställningar om utvecklingen i Vietnamkriget.) Falkman var också som nämnts chargé d’affaires i Hanoi sommaren 1971 och återvände till Vietnam på ett besök sommaren 2013. Boken behandlar utförligt Vietnamkriget och särskilt USA:s intensiva bombningar av Nordvietnam. Falkman är – naturligt nog – mycket kritisk mot USA. Hans sympati för Nordvietnam och FNL kan dock ibland verka onyanserad.
Falkman var en produktiv författare. Debutboken ”Kurirsäcken” innehåller minnen från Hanoi 1971 och många aforismer. Ett exempel: ”Diplomat: en person som älskar sitt land så mycket att han helst vill representera det utomlands”. Han skrev ett par romaner: ”Orden och Bergen” (1981) samt ”Den japanska hemligheten” (2010). Den senare handlar om Erik, en ung svensk diplomat på sin första utlandspost i Tokyo. Anknytningen till Japan finns i flera böcker. 1985 utkom ”Japans ansikte; Möten med en annan verklighet”. Också haiku-diktningen blev ett stort intresse. 1986 utgav han ”Vårregnets berättelse; Japansk haiku” och 2011 ”Överraskningens poesi; Upplevelser av haiku”. 2005 publicerades ”En orörd sträng; Dag Hammarskjölds liv i haiku och fotografier”. Falkmans intresse för Hammarskjöld resulterade i flera böcker: 2005 utkom både ”Att föra världens talan; Tal och uttalanden av Dag Hammarskjöld” och ”Ringar efter orden; Femton röster kring Dag Hammarskjölds Vägmärken”.
Om spännvidden i Kaj Falkmans intressen vittnar också böckerna ”Roboten och meningen” (1974), ”Picasso och hjärnan” (1976) samt ”Varför skrattar människan?” (2010).
1999 utkom ”Turkiet/Gränsfursten; Utsikter från Svenska palatset i Istanbul”. Boken handlar inte om Falkmans egen tid som generalkonsul utan om Gustaf Wallenbergs rapportering. Denne var envoyé i Konstantinopel 1920-1930 (efter att ha varit envoyé i Tokyo och Peking 1906-1920). Gustaf Wallenberg var farfar till Raoul Wallenberg. Huvudperson är Mustafa Kemal, som senare fick namnet Atatürk (turkarnas fader). Falkman har också tagit med kapitel om författarna Yaşar Kemal och Orhan Pamuk. Den senare träffade han i Istanbul 1997.