1994-1999 var Karin Roxman (född 1942) generalkonsul i Jerusalem. 2020 utgav hon boken ”Sverige i Jerusalem; Dröm och verklighet”. Det är inte fråga om diplomatminnen i egentlig bemärkelse utan om en redogörelse för svenskars besök och insatser i den heliga staden fram till 1948, då staten Israel utropades.

Ett inledande avsnitt skildrar utrikesminister Sten Anderssons fredsansträngningar under 1990-talet. 1994 anlände PLO-ledaren Yasser Arafat till Gaza efter 27 års exil. Bland hans vänner fanns Sten Andersson och Pierre Schori. Under åren 1988-1990 ägnade sig Sten Andersson åt tyst diplomati. Hans kontakter med den amerikanska administrationen öppnade dörren för de förhandlingar i Norge som föregick den principöverenskommelse om fred som undertecknades i Washington hösten 1993. Benjamin Netanyahus valseger i maj 1996 fick dock fredsprocessen att helt gå i stå.

Roxman anställdes på UD 1982. Hon tjänstgjorde i Maputo (Moçambique) och Maseru (Lesotho) samt hemma på UD innan hon kom till Jerusalem. Därefter var hon ett par år minister vid EU-representationen i Bryssel. 2004-2007 var hon ambassadör i Irak med placering i Amman (Jordanien).

Många kända svenskar har besökt Palestina. Roxman skriver bl. a. om Fredrika Bremer, Selma Lagerlöf, Sven Hedin och Fredrik Böök. Prins Wilhelm besökte Jerusalem 1921. Kronprins Gustaf Adolf med maka kom dit 1934.

I Jerusalem bodde bönderna från Nås i Dalarna i den Svensk-amerikanska kolonin. De inspirerade Selma Lagerlöf till boken ”Jerusalem” (i två delar). Svenska Jerusalemsföreningen, som grundades år 1901, startade en skola i Jerusalem och ett sjukhus i Betlehem.

Flera svenskar har haft olika uppdrag i Palestina. Förre utrikesministern Eliel Löfgren kom till Jerusalem 1930 för att utreda det rättsliga förhållandet kring Klagomuren. Han rapporterade att araberna var de rättmätiga ägarna till Klagomuren men att judarna enligt sedvanerätten var garanterade tillträde till platsen för att utöva sin andakt.

Justitierådet Emil Sandström var 1947 ordförande i en FN-kommitté (UNSCOP – United Nations Special Committee on Palestine). En majoritet på sju medlemmar rekommenderade att Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk stat, förenade i en ekonomisk union. Jerusalem med Betlehem och omnejd skulle ställas under internationellt förvaltarskap av omsorg om de heliga platserna. FN:s generalförsamling antog delningsplanen den 29 november 1947. Ett inbördeskrig mellan araber och judar utbröt och pågick till 14 maj 1948, då staten Israel utropades.

Folke Bernadotte utsågs i maj 1948 av FN till medlare i Palestinakonflikten. I en rapport till FN:s generalsekreterare den 16 september föreslog han att Jerusalem skulle ställas under effektiv kontroll av FN med så stor lokal självständighet som möjligt för de arabiska och judiska befolkningarna och med fullt betryggande åtgärder för fritt tillträde till och skydd av de heliga platserna för upprätthållandet av religiös frihet. Dagen därpå mördades Bernadotte av den judiska Stern-ligan.

Roxman har även beskrivit det svenska konsulatets öden i Jerusalem. Det var länge ett honorärkonsulat men från 1991 ett lönat generalkonsulat. I september 1947 (efter Emil Sandströms rapport) utlöstes från arabisk sida en bomb utanför ingången. Ingen person kom till skada. I oktober 1947 begärde honorärkonsul Lewis Larsson avsked. Han hade varit verksam som sådan sedan 1921. Lewis Larsson och hans hustru Edith var medlemmar i den svensk-amerikanska kolonin. Som femtonåring hade han 1896 tillsammans med sin mor (som var änka) och fyra systrar flyttat från Nås till Jerusalem.