En äldre bror till utrikesminister Östen Undén, Torsten Undén (1877-1962), var också verksam inom utrikesförvaltningen. Han var bl. a. generalkonsul i Hamburg under första världskriget och 1921-1928 sändebud i Lettland och Estland samt även i Litauen 1922-1928. Sedan blev han envoyé i Österrike 1928-1938 och samtidigt i Jugoslavien 1928-1939 samt i Ungern 1928-1942.
I Riksarkivet (Marieberg) finns hans handskrivna manuskript ”Minnen och meningar” i elva volymer. Han berättar om sin barndom i volym 1, som han påbörjade under tiden i Lettland och avslutade 1943. I den andra volymen redogör han för studierna i Uppsala från och med hösten 1897. Han hade då sikte på journalistbanan, läste nordiska språk och estetik. På somrarna 1898 och 1899 exercerade han beväring vid Värmlands fältjägare. Han läste litteratur, mest nordisk men också tysk. I studierna ingick kemi samt teoretisk och praktisk filosofi. Bland filosoferna nämner han särskilt Friedrich Nietzsche. Han tog enligt egen uppgift en dålig fil. kand. 1902. Sedan blev han attaché vid generalkonsulatet i Hamburg 1902-1904. Han avlade kansliexamen i Lund 1904, hovrättsexamen i Uppsala 1905 och var tillförordnad vicekonsul i Hamburg 1905.
1906-1908 arbetade Undén hemma på UD, som då var inrymt i Kanslihuset. De yngre tjänstemännen infann sig fram emot elvatiden och cheferna ännu något senare. Flertalet tjänstemän var fortfarande adelsmän. Bland de yngre rådde ett angenämt kamratskap. Undén var ett år i USA 1908-1909, där han arbetade som vicekonsul i New York och som legationssekreterare i Washington. 1909-1913 tjänstgjorde han som konsulatråd i Berlin. 1914-1919 var han generalkonsul i Hamburg. Om tiden där är han ganska utförlig, både när det gäller den allmänna krigsutvecklingen och hans arbete på konsulatet. Han trodde länge att kriget skulle sluta med en tysk seger.
Torsten Undén skriver själv att han hade ”starka tvifvel på värdet af s. k. demokrati”. Han ansåg sig inte vara ärkereaktionär men hyste ”den starkaste misstro till det inom stora delar af Europa rådande socialdemokratiska inflytandet”. Detta är intressant med tanke på brodern Östen Undéns socialdemokratiska engagemang. Man frågar sig hur relationen var mellan bröderna.
Torsten Undén arbetade i flera omgångar med organisatoriska frågor på UD. Han var medlem av kommittén för omorganisation av utrikesdepartementet samt Sveriges representation i utlandet 1918-1921. Från 1919 var han samtidigt tillförordnad chef för UD:s personal- och administrativa avdelning.
Om Undéns tid som sändebud i Baltikum såg jag på UD:s bibliotek på 1990-talet ett maskinskrivet manuskript i två volymer. Hittills har det inte varit möjligt att återfinna dessa, sedan UD:s bibliotek slogs samman med regeringskansliets övriga bibliotek. – I ett brev den 11 februari 1925 till sin bror Östen Undén, som var utrikesminister 1924-1926, förklarade Torsten Undén att han skulle välkomna en förflyttning från Baltikum. Han menade sig vara förtjänt av en större post som Berlin, Helsingfors eller Madrid. Östen Undén förbigick dock sin bror vid besättningen av alla dessa poster. Detta framgår av Wilhelm M. Carlgrens bok ”Sverige och Baltikum” (1993). – Andres Küng riktar i sin bok ”Sverige och Estland” (1991) viss kritik mot Torsten Undén. Estland drabbades av missväxt 1923 och ville ha en svensk kredit för inköp av svenskt utsäde. Torsten Undén ansåg att esternas nödläge borde utnyttjas från svensk sida som påtryckning. Estländarna borde inte beviljas någon kredit, förrän de betalt sina skulder till svenska medborgare i Estland. Det rörde sig om svenskar som vid en jordreform förlorat sina egendomar. Inga pengar betalades heller ut i väntan på att greve Gerhard Stenbock och andra svenskar skulle få sin ersättning. Stenbock hade ett fideikommiss på 13.000 hektar, som han förlorade vid jordreformen.
Torsten Undén skrev en prosabok, ”Maj; En Uppsalabagatell”, som utkom år 1900, samt några diktsamlingar: ”Vid vägranden” (1935 under pseudonymen Eric Elvenius) och ”Öden; Sex fragmentariska berättelser” (1961 – dikter och en efterskrift). – Det kan nämnas att han samlade böcker om arabvärlden.