2021 utkom biografin ”Ett utrikes liv” av Ingmar Karlsson (född 1942). Han hade tidigare publicerat ett stort antal fackböcker, de flesta med ett historiskt perspektiv och med anknytning till hans tjänstgöring inom utrikesförvaltningen. De ämnen som han har behandlat är Mellersta Östern, religion och politik, minoritetsfolk, Kina, Tyskland samt Europa.
Ingmar Karlsson tjänstgjorde som aspirant på UD 1967-1969 och blev därpå attaché med placeringar i Bogotá 1969-1970 och i Wien 1970-1974. Efter några år hemma på UD kom han 1979 som ambassadråd till Damaskus och 1983 till Peking. Från 1987 till 1992 var han minister i Bonn. Hemma på UD var han sedan chef för Idé- och analysgruppen med ställning som ambassadör. 1996-2001 var han ambassadör i Tjeckien (med sidoackreditering i Slovakien). Hans sista post var som generalkonsul i Istanbul 2001-2008
I sin memoarbok skriver Karlsson först om sin barndom och skolgång i Småland. Barndomshemmet låg i Burseryd. Han gick latinlinjen på läroverket i Värnamo och tog studenten 1961. Efter värnplikten vid T 4 i Hässleholm studerade han franska i Göteborg, där han sedan sökte in på Handelshögskolan. På universitetet läste han statskunskap samt idé- och lärdomshistoria. Han blev både civilekonom och fil. kand. och ville söka in som aspirant på UD.
När det gäller UD är Karlsson kritisk på flera punkter. Han redogör för en kontrovers med sin chef på ambassaden i Colombia. (Håkan Berggren skriver i sin bok ”Första försvar” om ”missförhållanden på vissa ambassader och inte minst chefernas förhållande till underställd personal”. Enligt Berggren var UD under 1970-talet ett kalejdoskop av motsättningar.)
Karlsson rapporterade från Damaskus om förfalskade dokument i samband med invandringen till Sverige av assyrier/syrianer. Rykten om en generös svensk flyktingpolitik spred sig och ledde till att inte bara familjer utan hela släkter och klaner bröt upp för gott och flyttade till Sverige. Karlsson skrev en serie rapporter bl. a. om icke-kristna minoriteter som alawiter, druser och ismailiter. Tanken var att det skulle finnas en kunskapsbas i svensk förvaltning. Han skrev även en rapport om yazidierna. ”Jag utgick från att den liksom de övriga rapporterna skulle spridas till Invandrarverket och andra relevanta institutioner. I samband med UD:s chefsmöte hösten 1981 kunde jag i stället konstatera att min efterträdare på politiska avdelningen lagt samtliga ad acta och skickat dem direkt till UD:s arkiv, förmodligen utan att ens själv ha läst dem. Jag beslöt då att i fortsättningen bedriva en mera offentlig verksamhet och skriva böcker om erfarenheterna från Damaskus och kommande posteringar.”
Mot språkundervisningen i Sverige är Karlsson kritisk. Han konstaterar att svenskarnas kunskaper i de stora språken (tyska och franska) på den europeiska kontinenten har blivit allt sämre. Detta trots att omkring 100 miljoner européer talar tyska och drygt 60 miljoner franska. Karlsson konstaterar att språkkunskaper har nedprioriterats även på UD.
Bland Ingmar Karlssons många böcker vill jag här nämna några. ”Bruden är vacker men har redan en man” (2012) blev både hyllad och kritiserad. Den handlar om sionismens och Palestinakonfliktens historia. ”Arvet från Bagdad” (2014) skildrar hur det grekiska arvet bevarades och berikades. I Bagdad översatte muslimska och kristna lärda under 700- och 800-talen de klassiska grekiska verken till arabiska. Från det muslimska Spanien fördes verken sedan vidare till Europa, där de översattes till latin. ”Turkiets historia” (2015) sträcker sig från det osmanska rikets grundande till dess sönderfall under första världskriget och går via Atatürks turkiska republik fram till dagens polariserade läge under president Recep Tayyip Erdoğans tilltagande maktfullkomlighet. ”Roten till det onda” (2016) handlar om uppdelningen av Mellanöstern 1916-2016. ”Det omaka paret” (2019) handlar om tjeckernas och slovakernas historia. ”Europa” (2020) är en bok om Europatankens utveckling sedan antiken.
För sitt författarskap har Ingmar Karlsson fått flera priser. 2002 blev han hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet och 2007 hedersdoktor i filosofi vid Linnéuniversitetet.