1991 utkom Agneta Bohmans bok ”På månens obelysta sida; Bilder och röster från intifadans Gaza”. Hon hade under ett halvår 1989 arbetat bland flyktingarna i Gaza för UNRWA (FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar).
Agneta Bohman (född 1949) började som aspirant på UD 1974. Hon var jur. kand. och fil. kand. Hennes första utlandsposter var i Damaskus, vid OECD-delegationen i Paris och som pressattaché på ambassaden i Paris. 1989 kom hon till Wien och 1993 som kulturråd till Bonn. 1995-1999 var hon ambassadör i Jordanien. År 2000-2001 arbetade hon på Idé- och analysgruppen på UD och sedan i Statsrådsberedningen. Hon var ambassadör i Senegal, med ett antal sidoackrediteringar, främst Mali, 2005-2010. Hon tjänstgjorde därefter på UD, på Afrikaenheten och sedan på Enheten för Mellanöstern och Nordafrika.
I december 1987 utbröt det palestinska upproret, den så kallade intifadan. Palestinska ungdomar kastade sten mot israeliska soldater som svarade med att använda gummimantlade stålkulor. Många palestinier skadades, dödades och fängslades. Bohman gjorde bandade intervjuer med palestinier, främst i Gaza men också på Västbanken, samt med några israeler.
Som en av UNRWA:s Refugee Affairs Officers besökte Bohman skolor, hälsokliniker o.s.v. Nästan hälften av befolkningen i Gaza var under 15 år. Det var mest unga palestinier som kastade sten, brände bildäck och skrev graffiti. Israelerna använde nästan dagligen tårgas, sköt med gummikulor och fängslade palestinier. I boken finns många redogörelser för hur israeliska soldater misshandlade palestinier, även barn. Israeliska armén förstörde också hus som en kollektiv bestraffning, utan rättslig prövning. Bohman redogör även för israeliska soldaters rädsla och utsatthet på de ockuperade områdena. Hon besökte en israelisk officer, som hon hade träffat i Gaza, på en kibbutz vid Genesarets sjö och bodde en tid i Jerusalem. Av särskilt intresse är ett samtal med författaren Amos Oz. Han var för en tvåstatslösning för judar-israeler respektive araber-palestinier. ”Jag tror att motsatsen till krig är fred, för jag tror inte på kärlek mellan nationer”.
Det är en bra bok som Agneta Bohman har skrivit om ett sorgligt ämne. Hennes framställning slutar när Irak angrep Kuwait i augusti 1990.