Till de mest framgångsrika svenska diplomaterna i slutet på 1900-talet och i början på 2000-talet hör Jan Eliasson (född 1940). Han växte upp i Göteborg och tog studenten på Hvitfeldtska gymnasiet 1960. 1957-1958 var han utbytesstudent i Indiana. Han gjorde sin värnplikt i Marinen och blev kapten i Flottans reserv. 1965 tog han examen som civilekonom på Handelshögskolan i Göteborg. Samma år kom han in på UD, en av femton som antogs till aspirantutbildningen.

Eliassons första utlandsposter var i Bonn och Washington. Under åren i USA pågick Vietnamkriget och Watergateskandalen. Efter Olof Palmes tal julen 1972 med stark kritik mot den amerikanska krigföringen fick ingen ny svensk ambassadör komma till Washington under 15 månader. Eliasson lämnade Washington i januari 1973 och blev kanslichef hos kabinettssekreteraren Sverker Åström. 1977 utnämndes Eliasson till kansliråd och chef för UD:s informationsbyrå. Han blev 1979 chef för UD:s politiska enhet för Afrika och Asien. 1980 följde han med Olof Palme, som hade utsetts till medlare i kriget mellan Iran och Irak. Man förhandlade bl. a. med Saddam Hussein. Efter Palmes död 1986 fick Eliasson överta dennes FN-uppdrag.

Åren 1982-1983 var han utrikespolitisk medarbetare i Statsrådsberedningen och 1983-1988 chef för UD:s politiska avdelning. 1988-1992 var han Sveriges FN-ambassadör. Eliasson var 1992-1994 undergeneralsekreterare i FN och chef för den nyinrättade avdelningen för humanitär hjälp. I oktober 1994 blev han ordförande i ESK-gruppen för medling mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten kring regionen Nagorno-Karabach. Åren 1994-2000 var han kabinettssekreterare på UD.

2000-2005 var Eliasson ambassadör i Washington. Under hans tid där inträffade 11 septemberattackerna 2001 och kriget mot Irak 2003. 2005-2006 var han ordförande för FN:s generalförsamling. Från april till oktober 2006 var Eliasson Sveriges utrikesminister. Att det blev en så kort tid på posten berodde på att de borgerliga vann riksdagsvalet 2006. I december 2006 utsågs Eliasson till FN:s generalsekreterares särskilda sändebud i Darfur i Sudan. Detta uppdrag hade han till juni 2008. Från 2012 till 2016 var han vice generalsekreterare i FN. Sedan 2017 är Eliasson ordförande i SIPRI.

Jan Eliassons memoarer, ”Ord och handling; Ett liv i diplomatins tjänst”, utkom 2022. De säger inte så mycket om Eliasson själv, utom att han har arbetarbakgrund och är socialdemokrat. Boken redovisar framför allt samtidshistorien och är en nyttig påminnelse om alla krig och katastrofer som på senare år har drabbat olika delar av världen. Eliasson citerar FN:s formel från 2005: ingen fred utan utveckling, ingen utveckling utan fred och ingen fred eller utveckling utan mänskliga rättigheter. Han understryker att de flesta konflikterna, främst inbördeskrigen, föregås av allvarliga MR-kränkningar. Han tar upp flyktingvågen 2015 och konstaterar att flyktingströmmar orsakas av krig men också av klimatförsämringar, t. ex. torka. Agenda 2030 med 17 hållbarhetsmål (SDG:s, Sustainable Development Goals), som antogs av FN 2015, är Eliasson en stark förespråkare för. Detsamma gäller FN:s klimatmål, som antogs i Paris samma år.

Eliasson har haft Dag Hammarskjöld som en förebild. Ett kapitel i boken ägnas åt Hammarskjöld och dennes död vid flygolyckan i Ndola 1961. Liksom i flera utredningar och böcker på senare år lutar Eliasson åt att kraschen orsakades av ”yttre påverkan”.

Ett kapitel handlar om ”Att lyckas eller misslyckas i medling och förhandlingar”. Med sin stora erfarenhet kan Eliasson ge viktiga råd åt andra. Han har samlat sina tankar kring ”Ordet eller orden som används”, ”Tidpunkten för utspel och förslag”, ”Kulturförståelse” samt ”Personliga relationer och personlighet”. Eliasson skriver att orden är diplomatins främsta verktyg. Han citerar också på en särskild sida i början av boken en text ur Dag Hammarskjölds ”Vägmärken” om respekt för ordet.

Att det i en bok på 350 sidor kan insmyga sig vissa fel är inte så konstigt. Ett exempel är att UAE uttyds som Förenade Arabrepubliken i stället för Förenade Arabemiraten.

2010 utkom en vänbok till Jan Eliasson: ”En diplomatins hantverkare”.