Sveriges förste Statsminister för utrikes ärendena var Lars von Engeström, under perioden 1809-1824. Han var född 1751 och dog 1826. Engeström hade många viktiga poster. Han var chargé d’affaires i Wien 1782-1787 och sedan i Warszawa, minister där 1788 och envoyé 1790-1791. Han utnämndes till hovkansler 1792 och var envoyé i London 1793-1795 samt i Berlin 1798-1803. Efter den gustavianska regimens fall 1809 fick han överta ledningen av den svenska utrikespolitiken, först som kanslipresident i maj 1809 men redan i juni som statsminister för utrikes ärendena och en av rikets herrar. Han utnämndes till friherre i juni 1809 och till greve i januari 1813. Han var kansler vid Lunds universitet 1810-1824.

Under åren 1823-1824 skrev Lars von Engeström sina memoarer, ”Minnen och anteckningar”, som 1876 utgavs i två delar av Elof Tegnér. De är livfulla och fängslande. Genom sina många detaljuppgifter om personer och händelser är de också av visst värde som historisk källa. Engeström var en framstående sällskapsmänniska och berättar många anekdoter.

Engeström hyste avsky och fruktan för Ryssland och hade en Tegnérliknande beundran för Napoleon. Han delade med 1809 års män den naiva övertron på den franske kejsarens välvilliga understöd. Lars von Engeström beundrade Esaias Tegnérs diktning och hjälpte honom till professur i Lund och till biskopsstolen i Växjö. Med åren blev Engeström alltmer konservativ i den inre styrelsen. Han försökte hela tiden utöka sitt bibliotek. Det omfattade 1805 c:a 10.000 volymer och 1824 c:a 12.900. Han samlade även handskrifter och mynt. Han ägde 5.800 mynt, mest antika. Det Engeströmska biblioteket övergick så småningom i statlig ägo: den Engeströmska samlingen på KB.

Lars von Engeström studerade i Lund. Han tog en teologisk examen 1768 och en juridisk 1770. Han kom 1773 som andre sekreterare till presidentkontoret, som 1791 blev kabinettet för utrikes brevväxlingen. Under sin tid i Polen träffade han fröken Rosalie Chlapowska. De gifte sig 1790. Året därpå ärvde han efter sin morbror Mathias Benzelstierna egendomen Revelsta i Uppland, en fastighet på Södermalm samt Benzelstiernas dyrbara bibliotek, mynt- och medaljsamling.

I Warszawa 1790-1791 medverkade Engeström till att försöka få Gustav III vald till polsk kung, dock utan framgång.

Under sin tid i London fick Engeström göra föreställningar mot Englands uppbringningar av svenska fartyg. England skulle betala skadestånd, men pengarna kom långsamt.

Under flera perioder hade Engeström ingen tjänst. Sedan han lämnade London 1795 och innan han tillträdde i Berlin 1798 gjorde han resor, huvudsakligen i Tyskland. Han utökade även sina samlingar, i synnerhet med sällsynta böcker. 1803-1809 återupptog han sina resor i Europa och ägnade mellantiderna åt skötseln av sina polska gods.

Lars von Engeström var en uppriktig vän till hertig Karl (senare Karl XIII). Båda var höga frimurare. Engeström hyste en personlig tillgivenhet för Karl Johan men var emot 1812 års politik, som innebar förbund med Ryssland och krig mot Frankrike. Någon brytning mellan kungen och Engeström blev det dock inte.

1819 drabbades Lars von Engeström av en svår sjukdom och tycks sedan alltmer ha tacklat av. 1824 nedlade han sitt ämbete. Han dog 1826 på sitt polska gods Jankowice (i närheten av Poznań).