Don Quijote

av Miguel de Cervantes

1605 utkom romanen ”Den snillrike riddaren Don Quijote av la Mancha”. Det är en parodi på tidigare riddarromaner. Huvudpersonen är Don Quijote, en fattig adelsman, som inbillar sig att han är en tapper riddare. Vid sin sida har han småbonden Sancho Panza. väpnaren, som har fru och barn hemma i byn. Riddaren har sin häst Rosinante och väpnaren sin åsna. Dialogerna mellan de två är ofta festliga. Med tiden blir Sancho allt mer framträdande med alla sina dialoger, kommentarer och många citat av spanska ordspråk.

Sancho kallar Don Quijote ”Riddaren av Den Sorgliga Skepnaden”. Tillsammans upplever de otaliga äventyr. Don Quijote hade läst riddarromaner så att han förlorade förståndet. Som alla riddare hade han också en dam: Dulcinea av El Tobosco, som lever livligt i hans fantasi.

Många av äventyren är klassiska, t. ex. Don Quijotes strid mot väderkvarnarna, som han uppfattar som jättar. Han anföll även en fårskock, som han trodde var marscherande soldater. Ofta går det illa för både Don Quijote och Sancho Panza. I slutet av första delen förs Don Quijote fängslad i en bur på en oxkärra hem till sin by.

Också andra historier, som inte gäller Don Quijote, berättas, bl. a. den om Anselmo, Camilla och Lotario. Ibland anknyter stoffet till Cervantes eget liv, såsom berättelsen om ”Lösenfångens liv”. Cervantes hade själv varit slav i Alger i fem år. Ett avsnitt gäller Zoraida, moriskan från Alger, den vackraste kvinnan i Berberiet.

För vår tid är alla jättar, trollkarlar och demoner som förekommer i texten främmande, men de hörde hemma i många gamla tiders berättelser.

Andra delen av Don Quijote utkom 1615. Läsarna av första delen hade ropat på en fortsättning. Som så ofta blev uppföljaren inte lika bra. Den är för ordrik och har en del longörer. Don Quijotes äventyr med lejonen är dock dråpligt. Han ville strida mot dem, och buren öppnades, men lejonen kom inte ut.

Ett långt avsnitt handlar och hertigen och hertiginnan som driver med Don Quijote. De låtsas tro att han är en vandrande riddare. Sancho Panza får en ö och blir guvernör (vilket Don Quijote hade lovat honom som belöning). Det är dock bara ett skämt från hertigens sida. Under tio dagar verkar Sancho Panza som guvernör och dömer bl. a. i ett antal tvister. Efteråt var han glad över att slippa vara guvernör. Han gick ut till sin åsna och omfamnade henne och kysste henne på pannan.

Mot slutet tågar Don Quijote in i Barcelona. Han förlorar i en strid och får inte ta upp sina vapen på ett år. Under den tiden vill han leva som herde. I de sista kapitlen återkommer Don Quijote till sin hemby, där han bli sjuk och dör. Först biktar han sig dock och gör upp sitt testamente.

En ny svensk översättning av Jens Nordenhök utkom 2001 med illustrationer av Gustave Doré.